14+5
Idag var det första gången graviditeten påverkade mig på jobbet. Precis när jag var klar hos min sista brukare för dagen och skulle gå känner jag hur det svartnar för ögonen, så det blev till att vända i dörren och låna en köksstol några minuter tills blodet i kroppen ordnade upp sig lite. Blodtrycksfall är så otäckt och känslan av att svimma när som helst ogillar jag skarpt! Fick lugna min brukare och säga att det inte var någon fara, samtidigt som jag kände att jag bara ville lägga mig ner.. Lyckades ta mig därifrån och till spårvagnen raka vägen till kontoret för att vila på jobbsoffan en bra stund innan jag vågade ta bilen och åka hem för dagen. Tur i oturen att det hela hände när jag slutade!
Nu ligger jag på soffan hemma istället och mår fortfarande dåligt. Ska bli skönt att gå på inskrivning på torsdag för då ska massa prover och tester tas, vilket betyder att jag får veta om min huvudvärk och blodtrycksfallen beror på någon vitaminbrist eller liknande.. Annars får jag väl snällt stå ut med mina gravidkrämpor i ytterligare 6 månader.
14+4
Har inte haft någon lust att blogga och när jag väl haft det så har blogg.se krånglat så att jag inte har kunnat mobilblogga.. Så kan det gå! Jag känner att min stubin, som vanligtvis är ganska lång, är betydligt kortare sen jag blev gravid. Min roadanger har avancerat till den grad att jag nästan skrattar åt min egen ilska i trafiken då det liksom blir komiskt hur fort jag kan bli rasande när folk inte blinkar eller kör som stollar (i mitt tycke)! I övrigt känner jag mig väldigt känslosam sen några dagar tillbaka och det känns som att gråten sitter i halsen fast att jag inte är ledsen? Mysko grej det här med hormoner.. Sen har jag känt en brist på glädje, vilket kan ha att göra med att det är många oroligheter runt om mig i vardagen. Tankarna går mer till sjuka närstående än till pyret i magen och jag får nästan skuldkänslor de gånger jag känner glädje, då någon annans liv hänger som på en tråd till och från. Så min vardag just nu består av mycker oro för nära och kära, samt oro för ekonomin som kommer bli kass i höst när jag bara får ut 80% av min lön och karln nyss blev av med sin heltidstjänst och därmed har en 50% tjänst.. Det suger rent ut sagt! Jag var glad i början av graviditeten och kände att allt gick vägen; förlovad med min kärlek, ett fint radhus, en trygg ekonomi och tillökning på g. Nu känner jag som sagt bara oro och det tär på både energi och humör.
Ska jag vara lite positiv så har foglossningen inte varit lika farlig som förra veckan, fast sen har jag också lärt mig lite trix för att minska smärtan och lärt mig lite förebyggande saker så som att bara ta korta steg och knipa med rumpan när jag går.. Måste se hilariuos ut när jag går runt på stan haha! Däremot tycker jag att min mage har krymt sen förra veckan så tarmarna rör sig fortfarande för fullt uppenbarligen. Men men, 177 dagar kvar till beräknad födelse och mycket kan fortfarande hända. Den som lever får se!
13+5
Ajajaj! Idag har jag uppenbarligen gått mer än 500 m för nu strejkar kroppen och jag har foglossning för hela slanten.. Knaprat panodil och nu blir det soffläge resten av dagen. Synd att fogarna börjar redan nu för det är ju ändå 6 månader kvar till beräknad födelse.. Faktiskt på pricken idag då det är den 9 april idag. Tiden går fort fort fort! Snart är det dags för inskrivning på MVC.
Nu ska jag äta en piggelin och tycka lite synd om mig själv!
13+3
Igår hade jag en lugn dag trots att jag hade planerat att göra en del. Idag blir det nog ganska lugnt också skulle jag tro. När jag höll på med frukosten blev jag rätt yr så fick avbryta och lägga mig på soffan för att blodet skulle fördela sig rätt i kroppen igen. Tack och lov så svimmade jag inte, utan det räckte att lägga mig ner en stund. När jag piggnade till igen så tog jag en fin bild på magen i motljuset. Fantastiskt väder ute och hade det inte varit för att jag får foglossningskänningar bara jag promenerar lite grann så hade det varit perfekt väder för en promenad.. Fast jag är inte så lockad av att ligga däckad av smärta i eftermiddag..
13+1
Igår var det äntligen dags för ultraljud! Skitnervös var jag inför ultraljudet då oron att något skulle vara fel malde ordentligt. kl.08.00 igår klev vi för första gången in på kvinnokliniken i Norrköping och några minuter senare låg jag med magen i vädret och en iskall gel på magen fick jag också. Först såg det ut som att livmodern var helt tom - ett svart tomt hålrum - vilket gjorde mig skitnervös, men barnmorskan var snabb på att lugna och flyttade apparaten längre ner (till den riktiga livmodern och inte min magsäck..) där vårt lilla pyre låg och gömde sig. Pyret gillade att ligga på mage, göra kullerbyttor, vinka och sitta, så barnmorskan fick flytta runt den lilla rackaren så att hon lättare skulle kunna mäta längden. Ungefär 7 cm lång var lill*n från huvud till rumpa om jag inte minns helt tokigt. Barnmorskan höll med om den beräkning jag själv gjort så blev inte flyttad utan siffrorna här i bloggen är korrekta och BF är fortfarande 9 oktober.
Då allting såg bra ut och alla lemmar var på rätt plats så bestämde vi att det var hög tid att gå ut med vår lilla hemlighet offentligt och vi ringde våra närmaste och berättade att allt hade gått bra. Karln ville få resten av berättandet överstökat fort och effektivt så det fick bli till att lägga upp ultraljudsbilden på facebook. Det sämsta och det bästa med det var att min telefon blinkade konstant när jag jobbade haha! Det är fruktansvärt skönt att ha berättat för alla och slippa dölja magen och ha vita lögner som undanflykter för att inte göra saker som är farligt/mindre bra för en gravid.
Idag vågade jag för första gången gå och kolla på lite babykläder. Guuuud så mycket fint det fanns!! Köpte dock inget, men blev väldigt sugen på ett par söta babyjeans....
På bilden nedan vinkar pyret "hej hej" till sina förväntansfulla föräldrar och världen!
12+5
Jag har varit dålig på att uppdatera här, men det beror på tråkigheter i släkten och sjukdomsbesked från flera håll. Idag fick jag sluta tidigare på jobbet pga extrem trötthet och huvudvärk. Mådde sisådär helt enkelt och när jag kom hem sov jag i nästan fyra timmar, dock var huvudvärken kvar när jag vaknade.. Tankarna är lite överallt just nu och lill*n i magen gör inte mycket väsen av sig så har nästan glömt bort det lilla undret som pågår i min kropp. Fast på torsdag blir det ändring på det för då får vi äntligen se vad som finns där inne och då kommer det nog kännas mer på riktigt!! Vem vet, kanske är det två? Hoppas dock på en mjukstart i familjekarriären och håller tummarna för en liten bebis! Återkommer med en bild efter ultraljudet! (Om det är positiva nyheter vill säga, man vet ju aldrig...)
I helgen hade vi besök av min kusin så nu vet även hon om vad som är på gång i höst. Tyvärr är hon bortrest hela hösten och kommer missa de första månaderna av vår lilla juniors liv, men något säger mig att hon ändå kommer att ha lill*n på hjärnan och köpa alldeles för mycket babysaker när hon är på andra sidan atlanten.. Själv har jag utökat min mammaklädsgarderob med tre par nya byxor; två par jeans och ett par "yoga"-byxor. Tyvärr sprack ju mina enda gamla jeans som jag fortfarande kunde ha pga magen.. Så behövde nya byxor så att jag slipper bo i leggings och klänningar hela tiden. Det ska bli fruktansvärt skönt sen när nyheten är ute för då behöver jag inte klä mig i bylsiga kläder och försöka dölja min lilla kula, utan istället visa upp vår lilla stolthet! Nog för att jag har många tunikor och klänningar, men alla är ju tyvärr inte gjorda för en gravidmage som man ännu vill dölja lite och det ska bli skönt att ta på sig lite mer åtsittande kläder sen hihi!
Nähä, om jag skulle ta en liten panodil till och se om huvudvärken försvinner kanske?
Jeans från H&M, slimmad modell med kortare ben - 299kr.
Jeans från H&M, slimmad modell med normallånga ben - 399kr
11+5
Snart har de första 12 kritiska veckorna avklarats och det känns fantastiskt bra! Inget mer svimningstillfälle, däremot har jag de senaste dagarna haft känning av vad jag tror är foglossning.. Igår var det så illa att jag var tvungen att ta panodil då jag knappt kunde röra mig utan att gråta av smärta. Idag har det inte varit lika illa fast sen så har jag inte promenerat lika mycket idag.
I söndags berättade vi för våra syskon så nu är det dubbelt så många som vet om vår lilla hemlighet hihi! Min svågers dotter målade en fin teckning till oss efter att vi hade berättat om graviditeten (se bild). Det känns bra att de närmast oss vet om och dessutom känns det mer "på riktigt" när fler vet om.. Min mage syns nu och att dölja den på jobbet börjar bli svårt och inte nog med det - idag sprack mina favoritjeans i grenen när jag satte mig i soffan buhu!! Går kanske att ha dom lite, men då med längre toppar till.. Får bli leggings så länge och snart premiär av mina gravidjeans. Är dock lite för feg för att ha på mig dom på jobbet än, men snart har jag inget val hehe..
11+1
Idag hände det igen! Svimningsattack alltså. Hände på precis samma sätt som sist, men denna gången ringde jag till 1177 för att kolla vad det kan vara och om det är farligt för barnet. Det hela slutade med att jag blev uppskrämd av kvinnan som menade på att jag behöver ambulans in till sjukhus så hon kopplade mig till 112, där en annan kvinna bedömde att jag inte alls behövde ambulans men att jag behövde ta mig till akuten för närmare undersökning. Så denna fredagseftermiddag tillbringades i över en timma i akutens väntrum innan jag fick träffa en överläkare från strokeenheten... Fatta paniken när jag ser läkarens titel och vad han jobbar med? Han konstaterade att jag inte hade gjort en s.k. medicinsk svimning, utan att det snarare är blodtrycksfall jag har råkat ut för två gånger. Kände dock att han inte riktigt lyssnade på mig, men Fästmannen verkade nöjd med det svaret trots att hans första gissning var att jag haft en panikångestattack. Själv känner jag oro och att symtomen inte riktigt stämmer in på något av det.. Fast jag får väl hoppas att överläkaren på två minuter med hjälp av sjuksköterska, blodtrycksmätare och pulsmätare har rätt i sin "diagnos". Han hade först trott att jag hade hjärtproblem med tanke på de symtom jag beskrev..
Ångestdag!! Mår fortfarande dåligt pga ovisshet och olika svar från sjukvårdspersonal.. Har legat i soffan sen jag kom hem från sjukhuset och varit ganska känslosam.
10+2
Idag var jag med om något riktigt otäckt! När jag stod och skulle koka ägg till frukosten känner jag hur det svartnar för ögonen och jag hinner precis vända mig om och dra ut en köksstol och sätta mig innan jag svimmar rakt över köksbordet! Ingen direkt förvarning - det bara blev svart! Var avsvimmad några sekunder och vaknade av att äggklockan ringde. Tusen stjärnor framför ögonen, hela jag kändes som om jag befann mig i en snurrandes torktumlare, ett enormt susande i öronen och helt blöt av kallsvettning. Så sjukt otäckt! Tack och lov slog jag mig inte, men det tog några minuter innan jag blev människa igen! Skickade sms till min fästman och mamma direkt så att någon skulle veta hur jag mådde om det inte skulle gå över, fast som tur var hjälpte det att få i mig lite frukost. Är så orolig över vad det var som hände då det kan ha varit blodsockerfall, lågt/högt blodtryck eller något helt annat? Jag svimmar inte så ofta och om jag skulle det så brukar det vara i samband med näsblod, vilket beror på att jag inte klarar av att se blod.. Dock har det aldrig känts såhär innan.. Brukar svimma och sen vakna till, men denna gången mådde jag riktigt dåligt en bra stund efteråt och jag var tvungen att sitta/ligga för om jag försökte resa mig upp så blev jag jätteyr på nytt. Jaja, får vara glad för att jag stod hemma i köket och inte satt bakom en bilratt! Lite skärrad blir man allt!
I övrigt så har jag knappt haft några symtom på flera dagar, endast trötthet på kvällarna. Drömde en jätteotäck mardröm i tisdags om att jag satt och kissade men istället för kiss så kom det mängder med blod och sen hörde jag ett litet *plopp* och då såg jag ett litet dött embryo i allt blod.. Så nu får det vara nog med knäppa och otäcka drömmar om missfall och andra dumheter! Drömmer sjukt mycket och sover oroligt om nätterna. Vill bara känna glädje, men denna veckan har varit dålig pga stress på jobbet, dålig sömn och nu svimningen. Tur att vi ska på ultraljud om tre veckor och då äntligen får se vad som finns där inne i magen.
