jagharplussat.blogg.se

Idag är lillan redan två veckor gammal och jag har min första ensamma dag med henne då Niklas har börjat jobba igen efter sina tio pappadagar. Han jobbar i och för sig bara idag, lördag och söndag sen har han semester i två veckor. Så Melissa och jag får en liten mjukstart kan man säga. Dagen startade med en utflykt till sjukhuset för att besöka hörcentralen och kolla lillans hörsel och hon blev godkänd på båda öronen så det gick ju riktigt bra. Hon var så duktig och sov hela tiden, både i bilen och inne på sjukhuset. Hon är bra snäll vår dotter! Hon sover nästan hela nätterna, är lugn på dagarna och har bara lite skrikperiod på kvällarna. Dock vill hon äta heeeela tiden så jag får inte så mycket gjort mer än att sitta i soffan och kolla på tv haha! 

 I måndags fick vi äntligen komma hem från sjukhuset och igår blev Melissa en vecka gammal. Tiden går sjukt fort! Igår var vi på återbesök hos BB för att se så att allt ser bra ut. Hon gick ner för mycket i vikt de första dagarna innan amningen kom igång därav var vi tvungna att vara kvar på sjukhuset lite längre. Fem dagar och fyra nätter blev det på BB. Men vi mår bra och lillan är ett riktigt litet matvrak nu och hon är snart uppe i sin födelsevikt igen. Visst är jag öm och har lite ont här och där fortfarande, men förhållandevis med vad min kropp varit med om så mår jag bra. Sen är det sjukt hur fort gravidkilona försvinner!! Jag har redan gått ner 7kg av de 15kg jag gick upp, vilket i snitt är ett kilo om dagen. Fast ca 4kg av det är ju Melissa, moderkaka och fostervattnet.

 

Melissa har redan hunnit få massa fina presenter från släkt och vänner, dels från de som hälsade på inne på BB och resten har kommit i postpaket. Niklas har även fått köpa lite stl.50 kläder då lillan än så länge vägrar "dra-över-huvudet-bodys" och bara godtar omlottbodys. Skulle jag nog med göra om jag var nyfödd haha!

För en vecka sedan, onsdagen den 16 oktober när jag var i vecka 40+6 började min förlossning på riktigt. Jag hade inte sovit ordentligt sedan natten mellan lördag/söndag pga regelbundna sammandragningar och förvärkar, vilket gjorde att jag var helt slut, men åkte ändå på mitt rutinbesök på MVC kl.14 den dagen. Väl där tyckte hon att jag skulle gå upp till förlossningen och be om en check om hur det stod till och om jag öppnat mig mer och få lite värktabletter. Barnmorskan där ansåg dock att det inte var dags för någon förlossning ännu, men att livmodertappen var lite mer mogen än sist de kollade. Så vi åkte hem och inväntade vad som skulle ske härnäst. Framåt kvällen började dock värkarna att ändra karaktär och jag härdade ut så gott jag kunde hemma med hjälp av citodonen jag fått tidigare på dagen, men när varken de, varmt bad eller hyperventilering hjälpte mot de allt kraftigare och tätare sammandragningarna/värkarna så ringde vi till förlossningen och vi fick direktiv om att åka på en gång. På vägen till Norrköping hann jag ha en hel del värkar, men rumpvärmen gjorde lite nytta och dämpade lite utav smärtan. Vid ca halv elva på kvällen kom vi in på ett undersökningsrum på förlossningen och då var jag öppen 3 cm, tappen mogen och värkarna kom tätt. Vi fick beskedet "jaha ni, det ser ut som att ni ska ha barn! Så ni får stanna kvar här för om några timmar ska ni bli föräldrar". Beskedet kändes overkligt! Var det verkligen dags? Var det på riktigt denna gången?!

 

Vi fick komma in på ett förlossningsrum där de gjorde ännu en undersökning samt kopplade på CTG för att se bebisens hjärtslag samt mina värkar. Jag var helt slut efter att ha varit konstant vaken i två dygn, eller okej jag slumrade en timma före MVC-besöket på eftermiddagen men det räknas ju knappt.. Jag fick smärtlindring genom lustgas i väntan på att jag skulle öppna mig mer och att förlossningsförloppet skulle utvecklas. Lustgasen blev snabbt min bästa vän, trots att jag efter 9 månaders nykterhet kände mig askalasfull innan jag lärde mig hur jag skulle använda den hehe.. Med hjälp av lustgasen kunde jag halvslumra mellan värkarna som kom med 3-4 minuters mellanrum och höll i sig i dryga minuten, så jag hann inte vila så mycket men ändå kändes det underbart att få känna lustgasruset och slappna av lite. 

 

Timmarna flöt på och jag öppnade mig centimeter för centimeter. Jag fick sitta på pilatesboll, gå med gåstol, vicka på höfterna som om jag åkte slalom och stå på alla fyra i förlossningssängen - allt för att bebis lättare och snabbare skulle komma ner i "kanalen". Under en kraftig värk gick vattnet. Ingen tvekan om saken trots att Niklas och jag var ensamma i rummet just då. Jag fattade direkt vad som hände och det kändes som om en gigantisk vattenballong exploderade inom mig och sedan bara forsade vattnet ut. Sjukt lustig känsla! Efter att vattnet gick blev värkarna ännu starkare och jag valde att ta en Epidural samtidigt som jag fortsatte med lustgasen.

 

Krystvärkarna började komma och det kändes att det snart var dags för bebis att titta ut, men jag var sååå trött efter att ha varit vaken i ca tre dygn med bara kortare stunders vila. När barnmorskan sa att man kunde se huvudet fick jag lite extra energi, men pga epiduralen försvagades värkarbetet och jag fick värkstimulerande medel. Jag fick dra i en handduk medan först en barnmorska och sedan Niklas drog i andra änden för att få ytterligare kraft i krystandet. Dock hjälpte inte det och till slut säger min barnmorska "Nu ska du få lite hjälp för barnet behöver komma ut nu!" Jag fick panik och började hyperventilera i lustgasen, vilket gjorde att jag blev lika groggy som på en fest efter alldeles för mycket drinkar och shots. Jag trodde nämligen att de skulle ta ut bebisen med kejsarsnitt, något jag absolut inte ville.. In kommer massa folk: läkare, barnmorskor, undersköterskor och en läkarstudent. Jag hade panik och fattade ingenting! Sen säger läkaren att de kommer att använda sugklocka, inte kejsarsnitt.. Jag blev lite lugnare, men sugklocka var något jag var rädd för också då jag hört och läst att man spricker väldigt lätt vid ett sånt ingrepp. Jag är rädd, ledsen, jag spänner mig och innan jag hinner säga varken bu eller bä kommer nästa krystvärk som jag missat att ta lustgas till pga allt rabalder som uppstod med allt folk som kom in i rummet. En krystvärk utan smärtlindring av lustgas är inte rolig kan jag lova då epiduralen avslutades två timmar tidigare!

 

Sugklockan hinner precis sättas på plats tills nästa krystvärk kommer och jag tar i för kung och fosterland samtidigt som läkaren drar åt sitt håll. Jag hinner tänka - "hellre sugklocka än kejsarsnitt!" Jag känner hur huvudet kommer ut samt att nästa värk kommer nästan direkt så på två drag med sugklockan är bebisen ute. Jag hör ett gallskrik och till mig läggs en liten flicka som är lika chockad som sin mor. Jag började storgråta av lycka direkt när jag såg henne och glömde allt vad värkar, bristningar och sugklocka var.. Det lustiga är att jag under hela förlossningen väntade på att den där obeskrivliga smärtan, de haglande svordomarna och känslan av att vilja ge upp skulle komma, men det kom aldrig.. Jag hade förväntat mig att det skulle göra mer ont att föda barn? Fast kanske fungerade min lustgas och Epidural såpass bra att jag kom hyfsat lindrigt undan? Vad vet jag?

 

I alla fall, i graviditetsvecka 41+0 kl.12.00 den 17 oktober 2013 kom vår lilla Melissa till världen. 50 cm lång, 3330g tung och det vackraste lilla barn jag någonsin sett! 

 

Jag har gjort i ordning en önskelista på saker som jag tycker vore fint till pyret och barnrummet. När det gäller kläder så är det storlek 56 och 62 som är mest aktuellt då jag tror att vi redan har så vi klarar oss i storlek 50. Färgmässigt så är det de färger som är på produkterna på bilderna som jag tycker är fina. Så här får ni en hint om vad ni kan köpa i present om ni är sugna på att köpa något sen när bebisen kommit.

 

ÖNSKELISTA

 

Femte dagen över (BF+5) och det både känns och märks att kroppen börjar göra sig redo för bebisens utflyttningsfest. Vaknade vid halv fyra i natt och trodde kissblåsan skulle explodera! Jag som brukar sova hela nätterna och kissa först när jag går upp ca kl.11-12... Fick dock en överraskning då det visade sig att jag fått en teckningsblödning, en smärtfri och sparsam blödning som är helt normal och är ett tecken på att förlossningen är på g. Efter toabesöket började mensvärkliknande värkar komma regelbundet med ca tio minuters mellanrum, något som var nytt för mig då mina tidigare sammandragningar har varit smärtfria med någon enstaka förvärk. Nu hade jag ett tiotal onda förvärkar på rad så när jag fick nog så gick jag upp och åt lite flingor, en panodil och tog en varm härlig nattadusch! Sen kunde jag somna om och få lite mer sömn. 

 

Känns verkligen att det börjar närma sig nu hihi! För två veckor sedan var jag på sjukhuset och då konstaterades det att jag hade börjat öppna mig, dagarna efter det kom "slemproppen" ut och därefter ökade sammandragningarna i både styrka och antal. I natt var det dock första gången som regelbundna värkar samt teckensblödning var aktuellt som sagt. Lite pirrigt, men jag känner mig ändå rätt lugn. Jag har sagt från början att jag trodde bebisen skulle komma runt 13-14 oktober, men att bebis får komma när den vill. Så vi får väl se när pyret behagar komma ut för nu är blivande pappa ganska nervös och otålig haha! Själv mår jag förvånansvärt bra och igår mådde jag bättre än på länge - var riktigt pigg! 

 

Ringde så klart till förlossningen och rådfrågade kring blödningen och nu är det bara att vänta på att värkarna ska intensifieras. Spännande! 

Tre dagar över tiden, men det gör mig ingenting. Så länge bebis har det bra där inne så håller jag mig sysselsatt här på utsidan av magen hehe.. Idag gjorde jag klart leksaksormen som jag började på för ca 2 veckor sedan. Har virkat lite då och då, därför har det tagit lite tid, men igår och idag gjorde jag typ halva ormen haha! Blev riktigt nöjd då detta var det första virkningsprojektet på 10 år!! Kul att vara lite kreativ igen så jag ska fortsätta med att göra en leksaksgirlang att hänga i barnvagnen. Vi får väl se hur det går... 

Igår hade jag en dålig dag, det kanske märktes på mitt ganska negativa inlägg hehe.. Jag är fortfarande irriterad på min barnmorska, men orkar inte lägga så mycket energi på det. Idag har magen gått in i v.41 och pyret sprattlar och har sig där inne. Kan vara så att hen är lite upprörd för att jag var ute i trädgården och kröp runt på alla fyra haha! Jag ville göra fint i trädgården och planterade vårlökar samt klippte bort vissnande växter samt skördade årets sista grönsaker. Är nog inte så många som frivilligt gör det som höggravid, men det gick faktiskt riktigt bra. Så nu är ännu en sak ut världen och jag slipper tänka på trädgården för den är nu både höst- och vinterredo! 

 

Jag tycker inte att jag är överdrivet stor heller, tog denna bilden för en stund sedan och jag tycker inte att magen skiljer sig så jättemycket från när jag var i v.30-35? Det jag märkt är ju dock att den sjunkt ner och att jag senaste veckan har börjat få lite bristningar under naveln typ. Fast de syns inte så mycket och det är ju inte hela världen om jag får lite tigerränder. Niklas har ju ränder på sin vänsterarm, dock är ju det kanske inte riktigt samma sak haha! Tatueringssleeve vs gravidbristningar. Mina är ju bra mycket coolare liksom! 

 

Sista dagen på graviditetsvecka 40! Beräknad födelse! 9 månader! 280 dagar! Craaaaazy! Niklas tycker att ungen kan komma ut nu, medan jag tycker att ungen kan stanna inne i magen lite till.. Jag är nog mest orolig inför vad som komma skall och hur ont det kommer att göra. Någon rastlöshet har fortfarande inte kommit och så sent som i förrgår låg jag i badkaret och filade fötterna (okej lite bökigare än vanligt - men jag klarade det helt själv).. Jag får på mig strumporna själv och jag får sova hyfsat bra. Har väl kanske sovit lite sämre de senaste dagarna, men i genomsnitt sover jag 10-12 timmar nästan i sträck. Går endast och kissar nattetid när jag blir väckt eller har ont, annars vänder jag bara på mig och somnar om. Jag drömmer helt sjuka drömmar om olika förlossningsscenarior och den ena är värre än den andra! Jag tänker på allt som kan gå snett, jag kan dö, bebisen kanske är dödfödd, båda kanske dör, bebisen föds med en dödlig sjukdom.. Ja, you name it! Just nu känns det rätt tryggt att ha ungen i magen och på så vis ha stenkoll på var den är. Jag känner mig konstig och onaturlig som inte har fått den där längtan efter att ungen ska komma ut, för man ska ju helst skriva och prata om hur fantastiskt det är att snart få barn..?! Självklart vill jag att ungen ska komma ut någon gång, men inte riktigt än..? Jag vill få känna den där längtan först och känna mig frustrerad över att ungen inte vill komma ut, så som alla andra i hela världen verkar känna. För det är ju tabu att inte vilja få ut ungen fortast möjligt.......

 

Igår var jag på rutinbesök hos barnmorskan och som vanligt var hon sen, sen frågade hon om det var ok att jag väntade ytterligare en stund då hon skulle prata med "sin" student. 30 min efter avtalad tid fick jag komma in och det första hon säger är: "Ja nu är det inte lång tid kvar! Bara en månad.." Med andra ord hade min barnmorska ungefär lika mycket koll på läget som vanligt.. Jag frågade om hon visste något som inte jag visste då jag trodde jag hade BF idag.. Nog om det.. Plötsligt så står hennes student jämte och ska tydligen vara med på vår träff, men ingen hade frågat mig om det var ok? Trodde det hörde till att man skulle bli tillfrågad? Men jag har inget att skämmas för så jag höll god min och tänkte på min egen praktik då jag blev besviken när jag inte fick vara med på sessioner. Stackarn är ju bara där för att lära sig så att hon kan bli klar barnmorska. Men bara principen om att man frågar om det är ok att någon ytterligare är med? Jag försökte förklara att jag varit extra orolig sen besöket på förlossningen veckan före, och att jag kände mig osäker på det där med de olika smärtlindringsmetoderna. Men istället för att få prata om det och bli lite lugnad så gick de direkt på att ta tester och kolla bebisens puls med mera. När testerna var klara (allt såg bra ut) så frågade de om jag hade några frågor och jag tog ännu en gång upp att jag kände mig nervös inför förlossningen och smärtlidring. Fick jag något svar? Några lugnande ord? Nope! Kände mig ungefär lika lugn och förberedd som innan träffen.. Med andra ord inte alls. Kände mig lite smått överkörd och ignorerad för att vara ärlig? Fick vänta i 30 min för ett möte som tog 15-20 min, som i vanliga fall tar 40-60 min? Detta kunde ju vara sista MVC-besöket innan jag föder så huvudet snurrade med funderingar, men jag fick aldrig utlopp för det för både min barnmorska och studenten verkade så stressade? Fick en tid bokad till nästa vecka samt en tid till spec. mödravården för samtal om igångsättning om två veckor. Men men, de avslutade ju mötet med "lycka till nu om vi inte syns igen!".. Är det jag som överreagerar? Borde jag haft en skylt där det stod "jag behöver prata mer och bli lugnad"? För jag tyckte jag var tydlig med att jag behövde prata mer? Kändes bara som att hon viftade bort min oro? "Det är normalt att vara lite orolig och nervös".. Ja det kanske det är?! Men det är inte normalt för mig och det är första gången jag är gravid och jag vet ju för fan inte vad jag har att förvänta mig av den närmsta tiden? 

 

mvh frustrerad förstagångsföderska

Idag är jag sjuuuukt trött! Somnade inte förrän efter kl.03 pga livlig bebis i magen samt snarkande förkyld karl jämte mig. Jag är van att sova tolv timmar i sträck så energin är långt ifrån på topp idag då Niklas kollega ringde och väckte oss trots att Niklas inte började förrän halv två. Så idag blir det ännu en dag på soffan, men då det blivit lite kyligare så har myst ner mig under en filt och två katter. 

 

Varje dag kommer nu förfrågningar från flera håll "någon unge än?".. Jag vet innerst inne att ni som frågar gör det för att ni bryr er och är nyfikna, men det är stressande för mig. Jag menar det är ju inte som att jag kommer föda och sedan hemlighålla det? När ungen har kommit ut och vi har landat i det så kommer vi att berätta! Men att varje dag behöva göra er besvikna med - "nej, ingen unge än" - känns ungefär som att vara den enda singeln på ett bröllop där alla frågar när det är dags att stadga sig.. Förstår ni vad jag menar? Man frågar kanske för att vara snäll, men när väldigt många ställer samma fråga många gånger på en dag så tröttnar man liksom. Jag har ju inte ens passerat beräknat datum för födsel ännu? Så snälla lugna er! 

Mindre än en vecka kvar till beräknad födelse och i förrgår hade jag min första värk, tidigare har jag bara känt av sammandragningar. Igår hade jag ytterligare några värkar, men det är först när de kommer regelbundet och ca 3 st på 10 min som det är dags att påbörja färden mot förlossningen.. Så det återstår att se när nästa tur till förlossningen sker! Bebis har börjat med hickan igen i alla fall, känns bra då jag inte märkte av någon hicka alls på tre dagar men nu är det hicka 1-2 gånger om dagen. Jag har haft en konstig känsla i kroppen och på något sätt fick jag för mig att idag var dagen då ungen skulle komma ut, fredag 4 oktober, men tji fick jag.. Efter chocken i söndags att jag hade börjat öppna mig och barnmorskan frågade om vi hade bb-väskan med oss etc så har jag nu lugnat mig och blivit lite mer redo för att bebis eventuellt kommer före BF. Fast samtidigt så är det ju vanligast att man går över tiden som förstagångsföderska. Men med tanke på att jag var öppen 2 cm i söndags, delar av slemproppen har kommit lite då och då, sammandragningar och värkar som heter duga när de kommer, ett i princip konstant tryck neråt, ilningar i bäckenet.. ja, det känns liksom inte som att jag kommer gå över så många dagar i alla fall.. Men bebis får gärna stanna där inne lite till, har saker kvar att fixa innan pyret kommer ut och vore trevligt att hinna med det hehe..

 

Idag kände jag mig lite pysslig så med hjälp av ett gammalt påslakan och en gammal kudde så sydde jag en amningskudde. Tog lite bilder under projektets gång:

 

Jaha, då var vi inne i "sista" graviditetsveckan, om bebis inte vill stanna på övertid vill säga. Det återstår att se! Har shoppat lite på H&Ms hemsida idag och lyckades hitta två rabattkoder som gav mig totalt 100 kr rabatt - jo jag tackar jag! 2-pack amningslinnen samt ett supergulligt bäddset till spjälsängen. Jag tycker att det är svårt att hitta fina sängkläder till spjälsängar, allt ska ha miljoner färger och konstiga mönster?? Jag vill ha stilrent och något som jag inte blir yr av att kolla på.. Kräsen? JAAA!!!