jagharplussat.blogg.se

Snart har de första 12 kritiska veckorna avklarats och det känns fantastiskt bra! Inget mer svimningstillfälle, däremot har jag de senaste dagarna haft känning av vad jag tror är foglossning.. Igår var det så illa att jag var tvungen att ta panodil då jag knappt kunde röra mig utan att gråta av smärta. Idag har det inte varit lika illa fast sen så har jag inte promenerat lika mycket idag.

I söndags berättade vi för våra syskon så nu är det dubbelt så många som vet om vår lilla hemlighet hihi! Min svågers dotter målade en fin teckning till oss efter att vi hade berättat om graviditeten (se bild). Det känns bra att de närmast oss vet om och dessutom känns det mer "på riktigt" när fler vet om.. Min mage syns nu och att dölja den på jobbet börjar bli svårt och inte nog med det - idag sprack mina favoritjeans i grenen när jag satte mig i soffan buhu!! Går kanske att ha dom lite, men då med längre toppar till.. Får bli leggings så länge och snart premiär av mina gravidjeans. Är dock lite för feg för att ha på mig dom på jobbet än, men snart har jag inget val hehe..

Idag hände det igen! Svimningsattack alltså. Hände på precis samma sätt som sist, men denna gången ringde jag till 1177 för att kolla vad det kan vara och om det är farligt för barnet. Det hela slutade med att jag blev uppskrämd av kvinnan som menade på att jag behöver ambulans in till sjukhus så hon kopplade mig till 112, där en annan kvinna bedömde att jag inte alls behövde ambulans men att jag behövde ta mig till akuten för närmare undersökning. Så denna fredagseftermiddag tillbringades i över en timma i akutens väntrum innan jag fick träffa en överläkare från strokeenheten... Fatta paniken när jag ser läkarens titel och vad han jobbar med? Han konstaterade att jag inte hade gjort en s.k. medicinsk svimning, utan att det snarare är blodtrycksfall jag har råkat ut för två gånger. Kände dock att han inte riktigt lyssnade på mig, men Fästmannen verkade nöjd med det svaret trots att hans första gissning var att jag haft en panikångestattack. Själv känner jag oro och att symtomen inte riktigt stämmer in på något av det.. Fast jag får väl hoppas att överläkaren på två minuter med hjälp av sjuksköterska, blodtrycksmätare och pulsmätare har rätt i sin "diagnos". Han hade först trott att jag hade hjärtproblem med tanke på de symtom jag beskrev..

Ångestdag!! Mår fortfarande dåligt pga ovisshet och olika svar från sjukvårdspersonal.. Har legat i soffan sen jag kom hem från sjukhuset och varit ganska känslosam.

Idag har vi varit iväg på äventyr inne i stan och vart jag än gick så såg jag andra gravida kvinnor överallt! Skojar inte när jag säger att jag sett minst tio stycken höggravida! Nu har vi gått in i tionde graviditetsveckan och vi har bokat tid för ultraljud samt inskrivning. Ser fram emot att få se vad som finns där inne i magen om några veckor! Skämde till och med bort mig med två nya toppar från H&M idag. Stor och lös passform som passar bra både under och efter graviditeten. Jag skulle behöva fler byxor och leggings, men får klara mig med de jag har ett tag till. Magen är ju trots allt inte jättestor än som tur är. Bjuder på en bild på hur svullen magen är idag, ser ju nästan höggravid ut haha! Ikväll blir det dessutom tjejkväll med tapas och frågan är om jag ska dölja eller berätta för mina vänner? Det är ju fortfarande ganska tidigt?

Nu är jag inne i en period av kvällsillamående, ökad hunger och extra trötthet så att jag måste gå och lägga mig tidigt.. Idag har jag inte känt av illamåendet men sen i fredags när vi var på hälsosamtal hos barnmorskan så har jag varit extra känslig vid matlagning och mår lätt illa på eftermiddagarna och kvällarna. När vi var på hälsosamtalet så gjorde vi även ett graviditetstest och då var jag minsann väldigt gravid, vilket var tur för hade varit lite snopet annars. Fast vi är ju bara i vecka 9 så mycket kan fortfarande hända med pyret, men vi håller tummarna för att allt ska gå bra.

I helgen berättade vi för våra föräldrar om äventyret som utspelar sig i vår lilla familj. Överväldigade mor- och farföräldrar minst sagt! Det som är skönt är att jag nu kan bolla med min mor om hur hon mådde när hon väntade mig och min bror, samt få massa tips och trix. En sak som gjorde mig lugnare var att mamma mådde väldigt bra under sina graviditeter och inte hade så mycket symtom, vilket kan vara anledningen till att även jag mår förvånansvärt bra. Fast nu har ju som sagt illamåendet kommit, men än så länge är det hyfsat lugnt och det kommer främst när jag är på väg hem från jobbet och påverkar därför inte mitt jobb. Underlättar ju när jag vill hålla det hemligt så länge som möjligt på jobbet.. Fast magen börjar ju att synas och jag springer och kissar titt som tätt.. Skyller just nu på att jag vill ha sen semester för att jag vill vara lite ledig när jag fyller 25 år. Jag ljuger så dåligt så det är ju tur att jag har ett relativt nytt jobb så att kollegorna inte känner mig allt för väl och genomskådar mina små vita lögner och konstiga förklaringar... Vill ju bara berätta för alla att vi väntar vårt första kärleksbarn, men det är ju fortfarande så tidigt i graviditeten.. Vad som helst kan ju hända!

Idag är det dags för informationssamtal samt att mina föräldrar kommer på besök. Nervös? Ja! Nästan lite illamående?! Är ledig idag och hade tänkt ta sovmorgon men sovit dåligt och kl.07.00 vaknade jag med ett ryck.. Kl.11.00 ska vi vara på sjukhuset så kunde ju sovit mycket längre! Suck! Nu i veckan har jag varit väldigt trött, vilket både kan bero på graviditeten och det faktum att jag bara har varit ledig en dag på 14 dagar..

Så fort jag vaknar så måste jag gå och kissa, eller så kanske det är därför jag vaknar? Jag vet inte.. Jag har varit stressad inför denna dag, men samtidigt så är ju ett informationssamtal kanske lite sent ute då jag är i vecka 8+1 och redan har googlat allt som i princip går att googla.. Jag är mer intresserad av att få göra ultraljud och se vad som verkligen finns där inne i magen? För jag har ju inte så jättemycket gravidsymtom hittills? Jag kan inte låta bli att bli lite orolig samt att min fästman vägrar vara glad över graviditeten innan han fått se ett ultraljud eller att en läkare säger att allt är i sin ordning.. Detta gör att jag också har svårt att vara riktigt glad just nu... Så kluvna känslor! Vill ju verkligen att det växer ett litet pyre där inne, men vågar inte ta ut någon glädje i förskott... Sen att det är rörigt på jobbet och mycket personalomsättning är också ett ångestmoment kring hur chef och kollegor kommer ta mitt besked om graviditet när jag väl berättar det.. Ångest!