jagharplussat.blogg.se

Har inte haft någon lust att blogga och när jag väl haft det så har blogg.se krånglat så att jag inte har kunnat mobilblogga.. Så kan det gå! Jag känner att min stubin, som vanligtvis är ganska lång, är betydligt kortare sen jag blev gravid. Min roadanger har avancerat till den grad att jag nästan skrattar åt min egen ilska i trafiken då det liksom blir komiskt hur fort jag kan bli rasande när folk inte blinkar eller kör som stollar (i mitt tycke)! I övrigt känner jag mig väldigt känslosam sen några dagar tillbaka och det känns som att gråten sitter i halsen fast att jag inte är ledsen? Mysko grej det här med hormoner.. Sen har jag känt en brist på glädje, vilket kan ha att göra med att det är många oroligheter runt om mig i vardagen. Tankarna går mer till sjuka närstående än till pyret i magen och jag får nästan skuldkänslor de gånger jag känner glädje, då någon annans liv hänger som på en tråd till och från. Så min vardag just nu består av mycker oro för nära och kära, samt oro för ekonomin som kommer bli kass i höst när jag bara får ut 80% av min lön och karln nyss blev av med sin heltidstjänst och därmed har en 50% tjänst.. Det suger rent ut sagt! Jag var glad i början av graviditeten och kände att allt gick vägen; förlovad med min kärlek, ett fint radhus, en trygg ekonomi och tillökning på g. Nu känner jag som sagt bara oro och det tär på både energi och humör.

 

Ska jag vara lite positiv så har foglossningen inte varit lika farlig som förra veckan, fast sen har jag också lärt mig lite trix för att minska smärtan och lärt mig lite förebyggande saker så som att bara ta korta steg och knipa med rumpan när jag går.. Måste se hilariuos ut när jag går runt på stan haha! Däremot tycker jag att min mage har krymt sen förra veckan så tarmarna rör sig fortfarande för fullt uppenbarligen. Men men, 177 dagar kvar till beräknad födelse och mycket kan fortfarande hända. Den som lever får se!