13+1
Igår var det äntligen dags för ultraljud! Skitnervös var jag inför ultraljudet då oron att något skulle vara fel malde ordentligt. kl.08.00 igår klev vi för första gången in på kvinnokliniken i Norrköping och några minuter senare låg jag med magen i vädret och en iskall gel på magen fick jag också. Först såg det ut som att livmodern var helt tom - ett svart tomt hålrum - vilket gjorde mig skitnervös, men barnmorskan var snabb på att lugna och flyttade apparaten längre ner (till den riktiga livmodern och inte min magsäck..) där vårt lilla pyre låg och gömde sig. Pyret gillade att ligga på mage, göra kullerbyttor, vinka och sitta, så barnmorskan fick flytta runt den lilla rackaren så att hon lättare skulle kunna mäta längden. Ungefär 7 cm lång var lill*n från huvud till rumpa om jag inte minns helt tokigt. Barnmorskan höll med om den beräkning jag själv gjort så blev inte flyttad utan siffrorna här i bloggen är korrekta och BF är fortfarande 9 oktober.
Då allting såg bra ut och alla lemmar var på rätt plats så bestämde vi att det var hög tid att gå ut med vår lilla hemlighet offentligt och vi ringde våra närmaste och berättade att allt hade gått bra. Karln ville få resten av berättandet överstökat fort och effektivt så det fick bli till att lägga upp ultraljudsbilden på facebook. Det sämsta och det bästa med det var att min telefon blinkade konstant när jag jobbade haha! Det är fruktansvärt skönt att ha berättat för alla och slippa dölja magen och ha vita lögner som undanflykter för att inte göra saker som är farligt/mindre bra för en gravid.
Idag vågade jag för första gången gå och kolla på lite babykläder. Guuuud så mycket fint det fanns!! Köpte dock inget, men blev väldigt sugen på ett par söta babyjeans....
På bilden nedan vinkar pyret "hej hej" till sina förväntansfulla föräldrar och världen!

Kommentarer
Trackback